Det är ju tur att man inte är som alla andra,...
Man vet att man är en jobbig patient när doktorn byter ut en mot en 90- årig tant med rullator och syrgastub.
Måndag efter midsommar. Första semesterveckan. Vårdcentralen. Första besöket. En ung AT- läkare. Han försöker få klarhet i min sjukdomsbild.
- Har någon i din släkt haft blodpropp?
- Va? Har jag en propp?
Lyssna på lungor. Ta blodprov. Vanlig förkylning. Utskriven hostmedicin med morfin i. Du kan bli lite avslagen och trött.
Jag satt i fåtöljen i en vecka.
Måndag två veckor efter midsommar. Andra semesterveckan. Vårdcentralen. Andra besöket. Äldre doktor. Han försöker få klarhet i min sjukdomsbild. Han lyssnar på lungor. Länge. Tystnad.
- Är det farligt, frågar jag. Kommer jag att dö?
Han tar min puls. Länge. Tystnad.
- Vi ska ta ett EKG.
- Är det farligt? frågar jag. Kommer jag att dö?
Lyssna på lungor. Ta EKG. Ta blodprov. Lunginflammation. Utskrivet penicillin. Du kan bli lite avslagen och trött.
Jag satt i fåtöljen i en vecka.
Vilken jävla dag som helst efter midsommar. Semestervecka. Vårdcentralen. Tredje besöket. Getingstick. Jag såg inte getingen på golvet. Medelålders sjuksköterska undersöker min tå. Han försöker få klarhet i min sjukdomsbild.
- Har någon i din släkt dött av ett getingstick?
Det är då jag ser dem. Dörren står på glänt. Doktorn och den 90- åriga tanten med rullator och syrgastub.
Jag vet inte om det bara är jag. Jag är orolig. För mörker. För blåst. För att dö. Det känns som att strupen snörps åt. Kvävas. Tappa kontrollen och skrika rakt ut. Det finns mycket att skrika rakt ut åt i den här världen.
Nu är det bara 334 dagar kvar till nästa sommar.
